Jag skriver en avhandling Charlotte Brontës författarskap och blir allt mer och mer säker på att dåtidens författarinnor var de bästa och de kunde verkligen skriva om romantikens under och förklara på ett sätt som inte nutidens författarinnor kan.

Läser du Jane Eyre beskrivs det inte hur sexakten går till men läser du en bok som är skriven i vår tid är det nästan viktigast hur många gånger personerna i boken har sex, vill vi läsare verkligen läsa om sådant? Jag kan bara  prata utifrån mig själv och jag är mer intresserad av romantiken och känslorna mellan personer i böckerna, jag vill läsa om blickar och om spänningen som finns.

Kanske är det bara jag som är en obotlig romantiker som fortfarande drömmer om att drömprinsen ska komma inridandes på sin vita springare och rädda mig från min elaka styvmoder (dock har jag ingen) och säga att han alltid har älskat mig och tillsammans rider vi mot solnedgången och lever lyckliga i alla våra dagar.

Nu vet jag att detta inte händer för någon men man kan ju få drömma, eller hur?

Jag har en känsla av att min avhandling kommer bli mer än 10 sidor vilket är max antalet men jag kommer skicka med allting så får läraren korta ner och läsa det hon vill, jag vill inte behöva minska min kreaktivitet för ett max antal sidor, jag vill få med allt jag känner är viktigt.