Det så kallade livet

Med tunga kliv gick jag igår mot läkaren och hoppades på positiva svar, att allt var bra. Undersökningen gick bra och jag hoppades på att nu sker det men icke då, en infektion härjar fortfarande i kroppen.

Vänster öra mår inte bra och hörselgången är fortfarande irriterad så nu fortsätter jag med cortison i näsa och öra i minst 2 veckor och sedan ska jag eventuellt få göra en operation på örat för att sätta in ett rör som man brukar göra på små barn, jag tillhör tydligen den kategorin numera.

Sedan var det, det här med vikten. Tydligen har jag utan att jag märkt det tappat rejält med kilon, bra säger hjärnan, dåligt säger doktorn och kroppen som får ta så mycket stryk. Mina planer på att fortsätta gymma raserades eftersom kroppen inte orkar. Här har jag gått runt och trott att det har varit bra för mig att träna kroppen och försöka bygga muskler men jag har haft så fel, egentligen har jag bara gjort min kropp med mottaglig för infektioner och virus, jag borde bli utdömd som jag brukar säga.

Nu står julen och knackar på dörren men själv har jag bara lust att ta Sally och lägga mig i sängen och vänta på att julen ska vara över så att jag får börja min kroppsliga utredning på sjukhuset, kan det vara så att en knöl väntar på mig, en knöl som stjäl alla viktiga vitaminer som jag behöver?!

Så en bedjan till knölen i kroppen, snälla låt mig fira jul med släkt och vänner så kan vi diskutera framtiden efter jul?!


avtryck

Kommentera inlägget här:

Namnet:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0