När jag äntligen hade hoppats på att allt skulle bli bra så brakar allt. Igår tog jag lite prover som visade att jag hade för högt värde av vita blodkroppar och det är väl inte sådär jättebra MEN dom var inte så höga att man ville ge mig antibiotika utan dom ville fortsätta ta prover på måndag. Igår kväll gick jag och la mig vid 22 tiden och då var det jobbigt att gå upp för trappen eftersom kroppen sa emot. Somnade fort och vaknade ett flertal gånger under natten med mardrömmar och grät ett par gånger innan jag somnade om fort och vaknade igen vid halv tio av att mamma kom in och satte sig.

Vi bestämde att vi tillsammans skulle åka ner och fixa häst och kaniner eftersom den nya skullle komma till stallet idag med sin häst. När kaninerna var på plats och hästen var fixad så åkte vi till affären och handlade lite, jag var helst slut och stupade i soffan när jag kom hem.
Nu har jag legat och halv tittat på Holiday men jag kan inte direkt säga att jag tittar direkt, orkar ingenting.

På måndag blir det sjukhus större delen av dagen, först blodtryck och vägning på morgonen och sen kommer mamma och hämtar mig så att jag hinner vara på skolan ett par timmar innan jag ska iväg och ta blodprov för att se vad det är som händer i min kropp.

Jag är så fruktansvärt förbannad för deth är händer, jag vill ju orka gå i skolan och göra saker, jag vill vara pigg på dagarna och inte gå runt som i en dimma och inte orka göra nått alls.
Kroppen säger väl nej nu antar jag, att den inte orkar längre. Idag hade jag en massa planer men nu orkar jag knappt gå på toaletten själv, allt tar emot och för en gång skull kan jag säga att det här har INGET med mitt psyke att göra, jag mår riktigt bra där men jag blir så less på allt som händer, det får aldrig vara bra.

Bara för att jag tycker synd om mig själv så laddade jag på mitt kontantbredband så att jag kan ligga i soffan och bara surfa det jag orkar medan mamma står och ser orolig ut...

Nu ska jag vila en stund till....