Utan min älskade...Det suger...På ett sätt känns det jättebra för jag vet att han inte kunde få det bättre men ändå känns det så tomt. Fick t ex sms där det stod att Sigge tagit Prisens box, tro mig det gjorde ont, min häst ska ju stå där...
Idag har jag faktiskt inte gjort mkt mer än sovit och gråtit. Var till M och P och som vanligt lyckades M göra mitt liv värt att leva igen, varför vi bråkade vet vi nog inte ens själva, nu klarar jag mig inte utan min mamma.
Imorgon blir det årets första sjukhusbesök och årets första vägning och jag vet att jag har gått ner det märks på kläderna igen. Hade det varit normalt hade jag blivit besviken över att jag gått ner men jag är glad, jag vill ner mer nu..Ska börja gymma den 11 och tanken är att gymma 2 ggr om dagen och simma 3ggr i veckan, får se om jag orkar.

Nu är det bara ett par dagar kvar innan kaninungarna får flytta också, det känns också i hjärtat tur att Hjördis blir kvar, fråga är hur jag gör med resten av ligan, alltså dom vuxna.