Jag kan inte sova så ni ska få en lite berättelse.

Vinter/Våren 2006 så svarade jag på en annons på bukefalos om att det var en familj i Örnsköldsvik som ville ha lite hjälp med hästar + att vara barnvakt ibland och jag kände att jag skulle svara på det och jag gjorde det och vipps fick jag svar om att jag var välkommen och hälsa på dom.
Så jag åkte upp och hälsade på och eftersom jag bara hade pratat lite på telefon med mamman i familjen så visste jag inget mer än vad dom hade skrivit.
När bussen åkte in på busstationen i Övik så såg jag Gunilla och Elin. Elin hade sin bamseoverall på sig, en röd och hon var den sötaste goaste ungen som jag någonsin har träffat, älskade henne från första början.

Vi åkte hem till familjens hus och jag träffade dom underbara hundarna och den ena fastnade jag oerhört för, en schäfer vid namn Vicki, hon blev min trogna följeslagare sommaren som kom och vi lämnade knappt varandra.
Iaf jag visste att en till tjej skulle komma och hälsa på och jag trodde ALDRIG att jag skulle få jobbet men bara någon dag efter att den andra tjejen hade varit där så fick jag ett mail om att ville jag fortfarande komma så var jobbet mitt och vem tackar nej till det? Jag gjorde inte det utan jag tackade ja och planeringarna inför sommaren började.

När sommaren kom så tog jag häst och kläder och åkte upp och jag visste att det var nu mitt liv skulle förändras.
Prisen och jag tränade både dressyr och hoppning och vi tävlade och fick en blå/gul rosett=)

Menmen den här familjen blev min andra familj och dom har räddat mig så många gånger och jag älskar att åka upp till dom för jag känner mig ALLTID trygg där för jag vet att dom finns alltid där, i både vått och torrt.
I somras var Gunilla det största stödet när min pappa gick bort och såklart Elin som tröstade mig rejält efter beskedet. Kommer ihåg det som om det vore igår. Vi var påväg till Umeå men skulle släppa in hästarna innan så dom fick vara inne för det regnade som tusan och när Gunilla började prata så förstod jag vad som hade hänt. När mamma sa att pappa var borta fall allt och jag la huvudet i elins knä och hon strök min kind så försiktigt, som om jag vore gjord av glas.

Den dagen bråkade inte Elin ett dugg med mig utan hon mysste extra mycket med mig hela dagen och vi kramades hela tiden, min älskade lillasyster.
Ah det här skulle kunna bli en hel bok känner jag men jag tänker avsluta det såhär lite abrupt med att säga.

Gunilla, Morgan och Elin ni är min älskade andra familj och ni är det bästa som hänt mig kan man säga, ni finns alltid där för mig och det är jag så glad över och i sommmar blir det en Hello Kitty tårta!!