Vaknade imorse med paniken i bröstet och allting börjar om igen. Jag vet att jag har ingen rätt till att känna såhär men jag kan inte ta bort tankarna, dom har bitit sig fast i huvudet och mitt monster har tydligen bestämt sig för att vara med mig i all evighet. Jag är fet...Fet...FET!!! Jag borde inte finnas till, alla borde hata mig.
Jag har panik över skolan, att träffa alla, att ta på mig masken och låtsas vara någon som jag inte är. Tänk om dom visste vem jag egentligen är, att jag inte är den som dom tror att jag är, dom skulle inte ens vilja vara i närheten av mig.

Jag har mina tiger ränder, kroppen är fylld med dom och innuti finns mitt svält monster som varje dag ler bakom mitt öra och tyst väser "kom igen du vet att du vill tappa tio kilo, minst" och vad gör jag, jo jag skippar att äta, jag kräks upp maten som jag tvingar ner i halsen...Jag är totalt jävla misslyckad...

Imorgon är det minnesstunden för Olivia men jag kommer inte gå, förlåt Olivia men det går inte, kommer tänka på dig hela dagen.