Vad hände med de aktiviteter som var frivilla och roliga? När man var liten var allting så lätt, man tänkte inte så mycket på det man gjorde, tänkte inte på konsekvenserna av sitt handlande. Nu när man är äldra förstår man konsekvenserna och man försöker tänka innan man gör saker, eller ja jag gör det iaf.
Men vad händer när ens problem kommer ut bland folk, problem som man kanske har berättat för sin bästa vän? När åsikter och meningar sätts emot en och man får allting tillbaka som ett hårt slag mot ansiktet?

Dagligen kommer det nyheter om att folk dör runt om i världen och att människor mördas för deras sexuella läggning eller för sin tro, själv sitter vi hemma på våra feta arslen och snackar skit om varandra och bryr oss inte om den verkligen sanningen, sanningen som nog skulle göra oss så ledsen och besvikna på oss själva att vi helst av allt skulle vilja hoppa framför ett tåg. Vi är helt enkelt för ytliga, vi vågar inte stå för det vi gör och vi vågar inte stå för konsekvenserna och framför allt, vi vågar inte stå upp för oss själv när det väl kommer till kritan, vi är fega människor.

Nu är det självklart inte så att alla människor är sådana men de flesta är det, vi är en feg art i naturen, vi är skapade för att fly när det blir jobbigt men också döda för att få föda.

That's it folks.

Ja det var en hemsk upplevelse och det var min första gång...


Ja hos öron-näsa-hals doktorn alltså, va trodde du:) Nej men skämt och sido han gjorde ett litet misstag och gjorde illa min högra näsgång vilket resulterade i blod blod och blod...Men det blev inga rör isatta utan han ville vänta så det är väl bara att vänta då.

Imorgon börjar jag mitt nya arbete vilket ska bli roligt och spännande, tänk om jag totalsuger på det och alla bara skrattar åt mig? Äh förresten det struntar jag i, jag kommer äga alla i mina nya jeans:)
Åh jag låter som värsta fjortis bloggaren som inte har något att skriva om utan måste skriva om att hon kommer äga på matteprovet imorgon trots att hon vet att hon suger på matte. Men nu är det nya tider och jag kommer satsa allt på detta jobb, jag vill verkligen kunna säga att jag har ett jobb som jag trivs med och jag har en lön som gör att jag kan köpa en ny mobiltelefon SOM FUNGERAR!!!!!

Ne nu ska jag dricka min sista kopp te och kasta ut katten från rummet sen ska jag inta sovläge så jag kommer upp imorgon bitti och kan spackla ansiktet bra och sen fara till JOBBET :) ah jag var bara tvungen att skriva det igen.

Jaja tjing tjing på er sötnosar.

Ja med stormsteg tar jag mig framåt genom den vuxna världen och sätter poäng efter poäng, snart kommer jag väl inte på highscore listan?
Men vad pratar jag om då? Jo jag har fått jobb vilket är en stor grej. Skrev i ett tidigare inlägg att jag skulle iväg på en arbetsintervju och tror ni inte jag fick jobbet på en gång, jodå wiho säger jag!

På Torsdag börjar jag mitt nya kapitell här i livet, ett kapitell som inte kommer innehålla ätstörningar och andra problem, nu ska jag endast fylla mitt liv med positiva saker, saker som får mig att må bra.

Jag ska inhandla en ny kostym vilket ALLTID får mig att må bra, och stiletter, åh älskade skor:)

Nä fy tusan nu börjar det bli galet här, dags att dra fram snabeldraken och rengöra.

Jag brukar inte vara så nervös men nu är jag det. Idag när jag och Stina var ute med vovvarna på promenad i det varma vädret ringde mig telefon. Normalt så låter jag det gå mååånga signaler eftersom jag har så fin melodi men eftersom jag inte kände igen numret svarade jag glatt i hopp om att det är Rickard Sjöberg från postkodsmiljonären som vill berätta för mig att jag har vunnit en bil och ett par miljoner. Nu var det inte han som ringde, han kanske inte hann med det idag, dock var det en trevlig kille som ville att jag skulle komma på en arbetsintervju imorgon em.

Nu till mitt stora problem, vad ska jag ha på mig? Jag kan ju inte komma i täckbyxor och tjockjacka och mössan på sne och ett stort leende på läpparna och säga Howdy Partner!
Ah varför alltid klädproblem? Tror jag måste skaffa mig en påkläderska som även kan bestämma vad jag ska ha på mig. Får väl bli jeans och en skjorta eller liknande, måste se till att inte se ut som en bonde.

Ja hodwy och godnatt på er!

Nu kommer jag vara personlig trots att jag bestämt mig för att INTE skyllta med mitt privatliv.

Sedan jag var 16 har jag haft diagnosen borderline och försökt anpassa mig till detta och vad det innebär, har även gått i behandling för det och försökt lära mig hantera känslor. Idag var jag till min doktor inom psykiatrin och det var som att han öppnade en dörr för mig, han förklarade för mig vad det egentligen är jag har.

Efter att vi hade pratat i nästan en timme fick jag min diagnos vilket kom som en chock för mig.
Det jag har är tvångssyndrom och bipolär vilket som sagt kom som en chock, mina kontroll och perfektionist grejer är väl helt normala?

Nu blev allt så mycket lättare, nu förstår jag varför jag är som jag är men ändå känner jag att nu klarar jag inte med
mera diagnoser och mediciner, min kropp orkar inte med mera.
Så jag frågar livet, får jag kliva av nu?

Ett inlägg med sorg, ett inlägg med tårar. Allt som folk säger till mig tar jag till mig även om det inte är elakt menat. Utseendet kan verka tåla allt men mitt hjärta säger annat.

Ja det är ungefär så nu så ett inlägg kommer när skallen återgått till normalläge.

Som ni kanske läst i ett tidigare inlägg klagar jag på pensionärers kunskap när det gäller att köra bil och idag fortsätter jag dock med den så kallade rondellkörningen. För dig som vill veta mer om HUR rondellkörning skall ske gå gärna in på trafiksäkerhet och läs mer om det hela.

När jag lärde mig köra bil fick jag lära mig att är du inne i en rondell skall du INTE lämna företräde till dem som "Vill in i rondellen" utan det är du som kör i rondellen som skall köra, du är ju påväg ur rondellen.
Men vad händer då när det finns äldre som kanske bli bländade av solen och bara kör på eller som idag när jag kör in i en rondell och vipps så kommer den en gubbe inkörande i rondellen och vi är nära att kollidera.
När ska folk lära sig att köra bil, innan eller efter det har skett en olycka?

Ta bara i Sandviken vägen som går förbi Parkbadet (Barrsätragatan) är INTE en huvudled, alltså man företräde men det skiter folk i och det kommer hända en olycka om det inte redan gjort det. Men man måste som sagt ha lite sunt förnuft när det gäller att köra bil, man  måste tänka innan man gör något.

Så ett tips till er som kör bil, tänk er för, titta er omkring, ska ni till nya orter se till att veta lite om vägarna ni skall befinna er på, vissa vägar leker barn på.


Tråkigt inlägg idag jag vet men ibland måste sådana också skrivas.

Tjing!

Ja nu går det bara utför. Eftersom jag idag skulle åka till skolan i den stora staden så tänkte jag att det vore trevligt om jag inte hade mjukisbyxor och skoterstövlar på mig. Jag satte på mig pippinätt skor och taighta jeans, skit het kände jag mig. Att ta sig till skolan och allt det gick bra, fick även en liten träff med den underbare fotografen innan jag styra mammas ursöta bil tillbaka till vildmarken. Nu kommer det, jag skulle öppna garagdörren och vad tror ni att jag gör? Jo jag ramlar och vipps så dunkar huvudet i isen och då kommer tårarna, åh va det var synd om mig.

Lyckades köra in bilen och nästan krypa in där jag ringde mamma och berättade om den hemska olyckan som inträffat, jag var skadad!!! Huvudet värkte, höften värkte, hade fått sår på armbågen. Så där satt jag i soffan med en fläskfile mot huvudet och katten som tittade konstigt på mig, ungefär, matte varför har du maten på huvudet?

Nu gick huvudvärken dock över men jag var ju tvungen och spela på detta för att slippa gå ut igen men eftersom jag inte ätit godis på tre veckor hägrade en kexchoklad så jag begav mig ut med mamma till affären.

Men jag antar att jag är tvungen att skaffa mig broddar eller borra hål i mina skor och sätta i skruvar, allt för att slippa halka, jag är ju inte direkt grasiös när jag ramlar, ben, armar, kroppsvätskor, skrik, gråt ja allt fick mina grannar höra och se, en stackars tragisk 23åring som faller offer för isen, det är nästan värre än Egypten.

Ikväll har jag tröstat mig själv genom att halvsova mig genom På spåret och Parlamentet och nu ska jag ta mig en nattfösare i form av flour och lägga mitt stackars huvud på den nyfluffade kudden och drömma om att en vacker prins kommer åkandes i sin fina Audi Q7 V12 TDI och räddar mig där jag ligger på isen och jämrar mig.

Tjing tjing!

Idag kom beskedet, Lena Nyman har efter lång kamp mot sjukdomar avlidit.

Sist jag såg Lena Nyman var när hon tillsammans med Marie Göranzon spelade i "Helvetet är minnet utan makt att förändra" skriven utav Jonas Gardell, en känsloladdad pjäs som spelades på Dramatens lilla scen.

Jag minns henne som den kortvuxna kvinnan med den rossliga rösten som fick mig att skratta, som fick mig att le. Men nu har den rösten slocknat, hennes blick har släckts, hon finns inte längre hos oss och vi kan bara hoppas att hon fick avsluta sitt liv utan smärta och ångest. För mig kommer Lena Nyman alltid vara en speciell skådespelerska som har satt sina spår i teaterns historia, en kvinna som i framtiden kommer att minnas speciellt som Ronja Rövardotters mamma, Ronja som nu är moderslös.

Lena Nyman

23 maj 1944
4 Februari 2011

http://www.aftonbladet.se/wendela/article8496678.ab

 

Ja jag säger då det, grr vilken mage:)

http://www.expressen.se/1.2255613

Ja nu är det sant, jag kan få bo i ett teletubbies hus, det är väl allas dröm? Tänk er att vakna på morgonen av att solen strålar in genom fönstret och man får vakna upp och äta pannkakor.

Och sen kommer det bästa av allt Jättekramen!!! Ahh, tro mig det är dags att sova nu...

Har ni katt? En katt är ett husdjur som man har i familjen för sällskap och för att man antagligen tycker om djuret och djuret kan eventuellt tillföra något positivt inom familjen.

Men Java då? Vad tillför hon? Här nedan kommer en lista på de saker hon tillför familjen.

1. Hår överallt
2. Klösmärken på dörrar
3. Sönderbitna sladdar, speciellt mobilladdare
4. Jamanda i natten
5. Indraget smuts

Ja det är bara ett fåtal saker som denna lilla varelse bidrar med. Visst jag ska inte säga att hon inte tillför positiva saker för det gör hon men hon är som hon är. Självklart ska katter vara rädd för vatten men snö ska väl vara okej eller har jag missuppfattat det, grannens katter kan ju gå på snö. Java tittar ledsamt på mig och sedan på snön som att säga "matte bär mig, tassarna blir blöta" och inte nog med det HON TITTAR PÅ MIG NÄR JAG RENGÖR KATTLÅDAN!!! Hon sitter och tittar så att jag gör helt rätt och att allt bajs och kiss försvinner från hennes toalett.

Ja vad ska man säga, damen är petnoga när det gäller saker och ting och råkar man tända lampan när hon ligger och sover blir hon sur och går under sängen och muttrar nått med "j*vla människor fattar ni inte att jag behöver min skönhetssömn på dagarna..."

Ikväll blir det hårfärgning av mitt hår och eventuellt mammas, om hon inte fastnar på kören allt för länge.

Tjing tjing