Medan dagarna går så funderar jag över min framtid, en tid som egentligen skall börja nu men som har fått vänta pga sjukdom. Men så kommer frågan, frågan som jag bara har kunnat drömma om, att hon ska bli min, bara min.
Just nu är valet svårt när det egentligen borde vara enkelt, att bara säga "självklart"...

Tankarna snurrar i 110 och jag vet varken in eller ut, vad blir bäst för henne och vad blir bäst för mig? 
Allting fortsätter och öronen värker som vanligt och lungorna jobbar för hårt, är det nu jag kan få bli avlivad? Hur mycket orkar min kropp med?