Blev en tidig morgon idag och Lelle förstod väl inte riktigt varför man var tvungen att ha knoppar om man bara skulle ut i hagen, jättekonstigt. MEN han fick inte gå ut i hagen. Direkt in i transporten och sen for vi mot Näske. Första klassen började 09:00 och jag startade runt 09:30 och det gick rätt bra tills i mitten av programet då jag fick total soppatorsk, han gick inte fram för fem öre och galoppen blev jättedålig, kändes inte sådär jättebra.

Provade med ett par sporrar som jag fick låna men han blev bara sur då de var för långa (notis till mig själv, TA MED KORTA SPORRAR NÄSTA GÅNG).  I den andra klassen fick jag bättre känsla och han gick mer fram och vi fick mycket bättre respons av domaren i travdelen och jag var helt nöjd. Vi slutade på 52% i båda klasserna och det tycker jag är jättebra eftersom det var våran första tävling tillsammans. Men han kändes riktigt fin och som sagt domaren blev positivare i Lb:1 och jag tror att Lc:2 var för lätt för oss eftersom det inte är "så mycket att göra", Lelle behöver bli sysselsatt hela tiden.

 

Ibland känns det som att jag är tvungen att vara seriös i bloggen, att jag måste skriva exakt de där orden som gör att folk blir berörda men ibland känner jag också att jag bara vill skriva ord som egentligen inte har någon betydelse alls.

Men vad har betydelse? Betyder mina ord lika mycket som andras ord? Ständigt kommer det upp fler och fler frågor som jag vill veta svaren p å men som jag är för rädd för att ta reda på. Men jag har bestämt mig att inte tänka efter så mycket, att bara följa med strömmen och glädjas åt allt som är ljust just nu och att ta det mörka när det väl kommer, jag måste inte sitta och vänta på det, tro mig det kommer att komma.

En gång i tiden trodde jag aldrig att jag skulle sälja Prisen men det gjorde jag, jag sålde honom till en toppen tjej som jag vet kommer ta hand om mitt hjärta tills hon inte kan ha honom längre och förhoppningsvis kan ta jag ta hem honom då och låta honom bli den pensionär han förtjänar att bli då. Men när jag sålde honom trodde jag inte att jag skulle kunna ta mig till en ny häst men ack så fel jag hade, nu finns han där. När vi hämtade hem honom så var han inte mycket att se på, hovslagaren frågade första gången om han var en travare. Han var inte mycket att rida på heller och du visste aldrig vad han tänkte göra, kanske var det därför vi tog hem honom för att han just var så.

Sakta men säkert så började jag se den häst som verkligen fanns därinne. Han var som en liten pojke som ville så mycket men som inte visste vad han skulle göra av allt, bebisen behövde få växa upp i rätt tackt.
Imorgon ska jag och Lelle göra våran första tävling, vi ska visa att nu kan vi få bevisa att den häst jag hämtade hem inte finns längre, att den häst jag hämtade hem har växt upp och blivit en riktigt häst. Numera är Lelle den luft som jag andas, han är mitt allt, han räddar mig, mitt berg.

På lördag är det tävling för mig och Lelle, och det är Lelle's första tävling ska bli spännande och se hur han reagerar på det hela, han har ju aldrig sett ett dressyrstaket förr.
Idag tränade vi på att få honom avslappnad trots traktorn som brummade och vattnet nedanför åkern och stundvis fick jag honom riktigt fin, måste bara se till att jag själv är avslappnad.

 

 

Först och främst så har jag och Lelle hopptränat idag och tro det eller ej men till slut hoppade vi 90 (130). Först började vi lite smått med 50 och sen 70 men eftersom vi ska tävla på lördag måste vi ju träna på höjden vilken är 90 cm. När vi till slut kom mot hindret blev det en konversation mellan mig och Lelle vilken löd:
"Nej men Lelle vi hoppar inte, vi kommer för nära!"
"Håll käft morsan nu hoppar jag! WIIEEE!!!" Måste jag säga att Lelle hoppade minst 130cm istället för 90? Jag var en bra bit ovanför sadeln och tydligen var det vårt bästa språng på hela kvällen, hoppas det går skit på tävlingen för hästkusen hoppar mig ju ur sadeln för tusan.

Men som sagt vi kändes som ett idag på träningen och nu hoppas jag att det känns så fram tills på Lördag eller ja gärna efter det också men man vet aldrig med herr Lampard, han har sina dagar när han är helt veck i huvudet.
När vi kom ner till stallet börjar kvällsproceduren. Först ska allt av och det ska vara en morotsbit och det ska stretchas (stavning?) och sen ska det borstas och masseras. Men när nu allt det är klart skall det på med nattestrumpor och sen ska pyjamasen på. När allt detta är klart är Lelle nöjd och kan inta sin box om den nu är shettisfri vilket den typ aldrig är. När Lelle väl är i sin box vill han ha sin mat och den ska vara extra slaskig så han nästan kan dricka den, ju mindre han behöver anstränga sig desto bättre.

Nu ska denna trötta ryttare gå och sova för att orka med morgonproceduren.

 

Hur ser era kvällsprocedurer ut? Och täckar ni era hästar fortfarande?

 

 

 

 

From day to day and year to year
It's you that makes me whole
The pounding of your hooves
Sparks magic in my soul.

Who could match out joy?
None would be so bold
As we canter through the meadows
In a dance of ages old.

You were a gift from Heaven
On Earth you give me wings
And even Angel envy
The joy such freedom brings

We will travel the world over
And track the rainbow to it's end
We will find out pot of Gold
And continue 'round the bend.

Our Gold may come as trophies
Or ribbons flashing blue
But these things matter little
My Treasure lies in YOU.

Tänket att jag skulle göra en liten presentation av hästarna som finns i stallet.

Lampard
f: 2004
e:Quite Easy
u:Cashlyn Flight

"Pappan i denna lilla familj. Vill gärna ha hela sin flock samlad på samma plats och går någon iväg så springer han efter och vallar in den igen. När det kommer något läskigt så vill han helst att matte ska bära honom förbi och berätta att allt kommer bli bra igen och att han inte behöver vara rädd.


Pazienza
f: 2008
e: Don Primero
u: Pienza

"Mamman i familjen men kan även vara trotsig tonåring när hon vill det, hon fick ta rollen när mamma Pienza bestämde sig för att bli en pensionärsjävel på semester med sin nya man Polkow. Pazzi vill helst stå och bli dragen i öronen hela dagen. Hon följer helst med Lelle dit han går om han inte vallar henne dit. Hon är vänlig om man inte petar henne på fel ställe."

Phratello
f: 2010
e: Friendship
u: Pienza

"Lillebror i familjen. Frågar alla nya människor samma fråga "Ursäkta mig men har du sett min mamma? Jag är liksom sugen på en slurk. Han fick sig en chock när mamma flytta iväg med nye mannen som dem inte ens fått träffa. Som tur var så fanns storasyster som tar hand om lillebror."

Tule från Lingården
f:2005
e: Damit
u: Näsvallens My

"Familjens svarta får eller familjens äckliga farbror. Ständigt kåt och dryg och har en tendens till att dra ut ett femte ben som han gärna visar upp för resten av familjen."

Så en helt vanlig Svensson familj :)

Så nu är vi påväg hem från Sundsvall med pållen. Pazzi visade sig från sin bäst sida idag och var mycket duktiga än vissa andra. Vid mätningen och id-kontrolleringen hade hon svårt att stå stilla men sen fick hon gå en stund innan det var dags att gå in i ridhuset för löshoppninig och visningen.

Det som är "tråkigt" är att Pazzi just nu är i en växtperiod och hon är mkt högre i fram än i bak och det visade sig rejält under visningen men jag är nöjd med henne och hon fick 44p och 39p i löshoppningen så jag är mkt nöjd. Hon bråkade inget och hon jobbade på bra. Under ridprovet var hon jätteduktig och domaren tyckte hon var duktig.

Stina och hennes kompis Frida kom upp och tittade och det var jätteroligt att få krama om Stina, var ju ett tag sedan vi sågs. Men som sagt nu är vi påväg hemåt och det ligger en rosett på instrumentbrädan och hästen står lugnt i transporten så nu är det bara att åka hem och fixa stallet och tömköra min Biff och ge honom lite kärlek...Och ja just ja plugga dressyrprogram eftersom jag nästa helg ska till Näske och tävla.

Skriver mer sen och lägger ut en liten film kanske?!

Tjing tjing

 

Ja nu börjar det närma sig och Pazzi och jag tränar på hur man ställer upp sig inför dommaren. Det är viktigt att hästen har öron framåt och är positivt inställd till det som skall göras. OM hästen inte skulle vilja ha öronen framåt är det bara att dra i dem och försöka få hästen positiv.

Nu var det inte riktigt så jag gjorde. Pazzi har en förkärlek till att bli dragen i antingen överläppen eller som på bilden, öronen. Man kan praktiskt taget dra hur hårt i dem och hon tycker det bara blir skönare ju hårdare man drar.

Men på Fredag åker vi till Sundsvall och jag hoppas ni håller tummarna för oss!

Ja på fredag efter lunch drar vi ner till Sundsvall för 3årstestet och nu börjar det kännas som att det är på allvar, att nu gäller det. Jag har slipat av färg från tävlingsskåpet och håller på och målar om det nu och på Onsdag kommer den nya skylten, ska bli spännande och se hur den kommer se ut på skåpet.
När väl skåpet är klart ska allting in i det och sen är vi klara för Sundsvall!


I Lördags tog vi med båda hästarna till ridhuset så att jag fick rida igenom dem båda rejält och Lelle fick ta ett par skutt på utebanan medan Pazzi fick galoppträning i ridhuset, bara galoppen som måste sitta rejält!

Igår hade Lelle träningsverk och var inte alls på bra humör så det blev en rask promenad med stopp på en åker för att beta vilket uppskattades av både Lelle och Pazzi som också var med på promenaden.
Försökte knäppa ett par kort på Lelle men han var inte så sammarbetsvänlig som jag ville, gräset var godare.
Idag ska ja försöka rida igenom honom lite på banan om det inte regnar för mycket, har öst ner idag. Hästarna fick stanna inne tills veterinären hade varit hos oss och kollat på Phrattis.

 

Lelle igår på promenaden, munnen fullproppad med gräs.

 

 

Mamma2 och jag tog oss en promenad i morse i solskenet och pratade om dittan och dattan.
Sally var med oss självklart och vi tränade på att stanna och sitta och inte dra i kopplet.

 

Promenaden började normalt.

Sally lekte med bollen när vi kom hem.

Men VAD hände sen? Helt plötsligt förvandlades vår söta vovve till något annat, någon som ser vad?

Nu provar vi att göda upp Java med Royal Canin Exigent 35/30 som är ett foder för kräsna katter och eftersom Java är en rejält kräsen katt så är det iaf värt ett försök. Det var imorse som jag fick nog då hon nobbade skinkan som legat på golvet men ändå var hon så hungrig stackarn.
Tog en tur till Odal och pratade med en som jobbar där och hon förklarade för mig att maten som vi gett Java bara innehåller spannmål och praktiskt taget inget fett alls, fett som hon verkligen behöver just nu.

Java ÄLSKAR fodret tack och lov eftersom det inte var direkt billigt så nu hoppas jag på att ladyn lägger på sig lite.

 

Detta lilla collage tillägnas Bambi och Leo, ni betyder massor!!!

 

Medan dagarna går så funderar jag över min framtid, en tid som egentligen skall börja nu men som har fått vänta pga sjukdom. Men så kommer frågan, frågan som jag bara har kunnat drömma om, att hon ska bli min, bara min.
Just nu är valet svårt när det egentligen borde vara enkelt, att bara säga "självklart"...

Tankarna snurrar i 110 och jag vet varken in eller ut, vad blir bäst för henne och vad blir bäst för mig? 
Allting fortsätter och öronen värker som vanligt och lungorna jobbar för hårt, är det nu jag kan få bli avlivad? Hur mycket orkar min kropp med?