Death is not the end
Death can never be the end.

Death is the road.
Life is the traveller.
The Soul is the Guide

Our mind thinks of death.
Our heart thinks of life
Our soul thinks of Immortality. 

Idag saknar jag Bella päls och Elins kramar.

Okej första bilden är HEMSK!! Hur i all världen kunde jag låta honom se ut sådär? Han ser ut som...Ja jag vet inte vad, tor mig det var före G:s tid, när vi kom till henne förändrades vi, vi klippte manen:)
Och lilltjejen henne saknar vi för alltid, hon finns alltid i våra hjärtan, älskade tjej jag saknar dig.

Jag borde sitta och plugga med istället sitter jag här...Jag raderade mitt förra inlägg eftersom jag inte vill ha bråk, orkar inte med det. Den som vill ta åt sig får göra det jag bryr mig inte. Har som sagt packat ihop mina saker i stallet och ska se till att få hem dom snart, när mamma inte är iväg med bilen och jobbar. Kaninerna som är mina kommer jag att göra mig av med då jag inte kan ha dom hemma. Nu tycker jag mamma ska komma hem så vi kan åka och handla.
Tjingtjing

Sett den? Om inte GÖR DET!!!! ah äntligen en film i min smak:)
Tack till mor1 en gjorde min kväll riktigt trevligt:)

Ozzy Osbourne
Född:2009
Död:2010-01-23
Du kommer föralltid finnas hos mig.



Here they are. The soft eyes open.
If they have lived in a wood
It is a wood.
If they have lived on plains
It is grass rolling
Under their feet forever.

Having no souls, they have come,
Anyway, beyond their knowing.
Their instincts wholly bloom
And they rise.
The soft eyes open.

To match them, the landscape flowers,
Outdoing, desperately
Outdoing what is required:
Thr richest wood,
The deepest field.

For some of these,
It could not be the place
It is, without blood.
These hunt, as they have done
But with claws and teeth grown perfect,

More deadly than they can believe.
They stalk more silently,
And crouch on the limbs of trees,
And their descent
Upon the bright backs of their prey

May take years
In a sovereign floating of joy.
And those that are hunted
Know this as their life,
Their reward: to walk

Under such trees in full knowledge
Of what is in glory above them,
And to feel no fear,
But acceptance, compliance.
Fulfilling themselves without pain

At the cycles center,
They tremble, they walk
Under the tree,
They fall, they are torm,
They rise, they walk again.

Titta på båda bilderna och svara mig sen, syns det att jag har gått ner i vikt? Den övre bilden är tagen för lite mer än en månad sedan.

Okej här kommer en lite bild på hur min lilla Ozzy ser ut. Visserligen ser man inte allt då han har MYCKE päls men det såg lite bättre ut idag. A var som tur var i stallet när jag kom och hon tittade och klämde ur var och tvättade rent det innan jag släppte tillbaka honom. Nu ikväll har jag tvättat det igen med Alsolsprit och hoppas det ska bättra på sig, tack och lov verkar han inte ha ont utan tycker det är lite skönt att bli ompysslad.

Som ni kanske vet så har jag kaniner, för att vara exakt har jag fem just nu, innan klockan sex hade jag sju stycken men två stycken gavs bort till bekantas bekanta. Men till mitt problem.
Jag har två stycken hanar som är helsyskon och dom har gått jättebra tillsammans tills för en vecka sedan då jag upptäckte att Kenny har biti Ozzy rejält i ryggen och han hade otäcka sår men som såg rätt bra ut. Jag separerade dom genast och dom har suttit ifrån varandra i en vecka och det går så bra så. Idag när jag tog upp ozzy för att kontrollera honom upptäckte jag att alla sår var REJÄLT infekterade och dom varade mycket. Nu tänkter du säkert att jag är en djurplågare men såren såg så fina ut att jag inte trodde mig behöva bry mig om dom så det är därför. Jag klippte bort hår då Ozzy är en ullig kanin så att jag lättare skulle komma åt såren. Klämde ur allt var eller ja det som gick en del hade klumpat ihop sig så det gick inte att få ut. Tvättade rent det så gott jag kunde och satte sedan tillbaka honom i sin del av boxen. Han äter och dricker och skuttar och mår bra men såren oroar mig, känner mig faktiskt som en djurplågare, att jag inte upptäckt det tidigare.
Om det fortfarande är varigt imorgon ringer jag min kusin som är veterinär och frågar honom vad jag ska göra då såren är rätt djupa, anser han att Ozzy skall till en veterinär åker vi med honom till min kusin uppe i Huddik så får han fixa honom, jag vill inte åka till distriktan direkt.

Usch inget roligt inlägg och inget direkt om mig själv och det är väl på ett sätt bra, är bara orolig över min bebis jag tycker om honom så mycket:(

För er som känner mig så vet ni att min extra mamma och pappa har får alltså har jag får.
Jag vet inte direkt hur många dom är men jag har en som jag älskar och hennes namn är Barcelona och hon är uppfödd på flaska. Numera är hon snart säkert 6år eller nått och har haft lamm som tyvärr dog, hon är inte
direkt den bästa mamman om man säger så. Hon kommer när man ropar och gillar kanelbullar. Har inget kort på henne här på bloggen men det kommer tre andra bilder på lite mysisar.




Det kallas mysig fårnos:)





Alla vill jättegärna bli kliad på samma gång.




Fårens vakt parad.

you'r my friend and that is true,
but the gift was given from me to you.
we went thru moments that were good and bad,
even moments that were happy and sad.
you suported me when i was in tears,
we stuck together when we were in fear,

its really sad that it had to be this way,
but it has reached its very last day.
miles away cant keep us apart,
'cause you'll always be in my heart.




Jag har en sakna Prisen dag idag...
Tömkört Nutte har jag dock gjort fast han är inte lika rolig som Prisen:(

Kan man ha en sån dag? Jag har lyckats åstadkomma allt utom spriten som jag låter vara.
Naglarna är fina och inte för långa och nytt blingbling sitter i öronen och runt halsen. 
Nya kläder finns i garderoben och nya grejer i rummet men själv sitter jag här och har tråkigt,jag vill ut och göra något, ha kul!

Men vad gör jag istället för att vara ute och ha kul? jo jag städar, tro mig man kan äta på golvet snart så rent är. Visserligen gillar jag att städa men nu börjar jag städa lite för mkt, det börjar bli för rent och det är inge bra alls, funderar på att åka till någon annan och städa, nån som behöver städhjälp:)
Ikväll kommer jag iaf att ha date med Komissarie Lewis kl 22:00 på svt1 SE DET!!!! Ah vilken man Hathaway är, han skulle man inte tacka nej till:)

nu ska jag se om det finns lite mer damm att döda, tjing tjing:)

Som rubriken säger, jag vill berätta en sak, om en vän till mig.

I februari 2009 så fick jag chansen att gå en sk intensiv vecka på Kristallen som är ätstörningsenheten här i Gävlebor, ja jag har en ätstörning om du inte visste det. Eftersom jag då inte riktigt hade accepterat att jag hade en ätstörning så var jag väl rätt mkt emot det och M fick nästan följa med mig dit varje morgon för att jag inte skulle vänta tills hon hade lämnat stationen och ta tåget hem igen.
När jag första dagen kom till Kristallen så såg jag tre personer som såg ut som vilka som helst, hade aldrig träffat någon utav dom vilket var skönt, ingen visste nått om någon.
Dessa tre personer skulle bli speciella för mig och en av personerna skulle komma att bli extra speciell för mig.
Efter bara någon dag så kände jag att A var speciell för mig, hon förstod mig på nått sätt som dom andra inte gjorde och eftersom vi kom tidigt på morgonen så fann vi väl varandra snabbt på nått konstigt sätt.
När intensiv veckan var klar ville vi flytta in på Kristallen och lämna världen utanför, låtsas som att vi bara levde i vår ätstörningsvärld och bara hade varandra.

När vi stod utanför porten till Kristallen och skulle säga hejdå så blev det tårar i ögonen och ingen ville väl riktigt sluta kramas, vi ville inte förlora varandra på nått sätt, vi hade ju en ätstörning allihopa vi skulle kunna leva med ätstörningarna bara vi hade varandra som stöd.
Redan på tåget hem fick jag ett sms från A där det stod att hon ville inte förlora mig och jag skickade tillbaks att jag ville inte förlora henne och efter det kom tårarna. M fick plocka ihop mig på kvällen för jag bröt ihop, antagligen pga utmattning efter en vecka med ångest för mat, ångest för sanningen, ångest för att inse att bantningen hade gått för långt och jag hade satt mig själv i en situation som var omöjlig i längden, sakta men säkert höll jag på att ta livet av mig själv genom svällt.

A kom att bli lite av min räddare, hon föreslog lunch och prat i gävle och så blev det. När jag vet att hon mår dåligt så brister mitt hjärta och jag mår dåligt. Jag hatar att veta att hon sitter flera mil ifrån mig och mår dåligt och att jag inte på direkten kan göra henne glad, jag vill att hon ska le och kasta snöbollar och kunna vakna på morgonen och känna lycka. Vi har allt för många gånger vaknat på morgonen och kännt ångesten ligga bredvid och flåsa oss i örat, ett flåsande som inte tar slut. Vi ska kunna säga till Herr Ångest att han kan gott ligga kvar i sängen men att helst av allt kan han ta sitt pick och pack och dra, vi behöver honom inte längre, vi har annat att göra.

A vi kan klara det här även om vi är långt ifrån varandra. Bara tanken att jag sitter här och att du ständigt finns med mig i form av en delfin som sitter på min hylla.

Nu ska jag gå och tända ett ljus bredvid delfinen och tänka på dig A så kanske du får en tanke om att jag tänker på dig:) hmm mkt tänkande här:) massa kramar.

Jag gick och la mig väldigt sent eller rättare sagt väldigt tidigt idag då klockan iaf var över tre innan jag ramlade ner i sängen och somnade till. Vaknade vid halv nio för ryggen strejkade och jag var tvungen att ta en tablett för att det skulle sluta göra ont. Somnade om och blev väckt av mamma vid tolv och eftersom det snöade så hemskt så Prisen fick gå in för dagen vid två och det var han nog bara glad över att få göra. Efter det åkte jag upp till A's stall för att prata lite med S, som har bestämt sig för att flytta ifrån mig vilket jag INTE gillar.
Mamma och jag for till Gävle en sväng efter det och tro mig det var snökaos på vägen dit och hem, långsamma bilar och själv hade jag så ont så vi fick skynda oss hem.

Mamma åkte och fikade hos K medan jag for ner till stallet och packade klart det sista och mockade åt Prisen och Nutte och skötte om dom. Kaninerna växer och är ständigt hungruga och törstiga vilket jag antar är en bra sak, kommer sakna dom också.

Imorgon åker jag till Sthlm med Ev och Lillasyster och lämnar Prisen till F och E, hoppas dom blir nöjd med honom, jag vet att jag kommer att vara EXTREMT ledsen på söndag och måndag och resten av den veckan innan jag den 11 börjar skolan och får återgå till livet igen.

Nu blir det dusch och sen säng, måste försöka hinna jobba lite också idag, uschusch jag blir stressad av att bara tänka.