Ah en underbar dag eller ja nästan. Vaknade på tok för sent och frukosten och lunchen fick bli ihopsatt.
Dagen spenderade jag nästan helt utomhus med kameran i näven. Fick ett par bra bilder och bjuder på två som jag gillade. Oftast så gillar jag inte det jag gör/skapar men försöker att se det fina mer och mer, försöker få mig själv att inse att även jag kan bara jag verkligen vill och inte låter andra styra mitt sinne. Just nu har jag hittat en person som verkligen jag kan prata med, en person som jag hoppas kommer kunna hjälpa mig med både det ena och det andra framöver.

Nu ikväll drog mamma med mig till Ikea, jag ville ha en harpun men tydligen säljer dom inte sådana på Ikea + att man måste ha vapenlicens, suck alltså. Nej men om vi ska vara lite allvarliga nu så har jag träningar imorgon em och det är galopparbete som står på schema för M och J ska få träna på att få en rak häst, hm alltså ingen bog ut, känner såååå igen det eller vad säger du G?

Ska väl ta och dra mig mot sängen, klockan 11 ska jag vara hos N och dricka kaffe, tur hon ger mig chansen att få prata av mig när det gäller hästar, hur skulle jag annars klara mig?!

 

 

 

 

 

nu stänger jag ner bloggen, varför behöver inte berättas.

För tillfället sitter jag i en svår sits. Vad vill jag? Ett jobb inom hästbranschen skulle vara otroligt roligt men är jag verkligen så bra att rida och sköta hästar att jag skulle klara av det? Kan jag något överhuvudtaget? 
Just idag känns allting så jävla jobbigt, allting känns meningslöst och jag vill väl egentligen ingenting, lika bra att ge upp, jag förstör ju för andra trots att jag inte gjort något.

Men om jag inte ska jobba med hästar vad ska jag då göra? Kan jag något?

Tårta bakades idag och kärleksmums, samtal gjordes och fick höra orden saknar dig och kom hem snart. Kärlek till mina mammor, alla 3!!!

Blev en tidig morgon idag och Lelle förstod väl inte riktigt varför man var tvungen att ha knoppar om man bara skulle ut i hagen, jättekonstigt. MEN han fick inte gå ut i hagen. Direkt in i transporten och sen for vi mot Näske. Första klassen började 09:00 och jag startade runt 09:30 och det gick rätt bra tills i mitten av programet då jag fick total soppatorsk, han gick inte fram för fem öre och galoppen blev jättedålig, kändes inte sådär jättebra.

Provade med ett par sporrar som jag fick låna men han blev bara sur då de var för långa (notis till mig själv, TA MED KORTA SPORRAR NÄSTA GÅNG).  I den andra klassen fick jag bättre känsla och han gick mer fram och vi fick mycket bättre respons av domaren i travdelen och jag var helt nöjd. Vi slutade på 52% i båda klasserna och det tycker jag är jättebra eftersom det var våran första tävling tillsammans. Men han kändes riktigt fin och som sagt domaren blev positivare i Lb:1 och jag tror att Lc:2 var för lätt för oss eftersom det inte är "så mycket att göra", Lelle behöver bli sysselsatt hela tiden.

 

Ibland känns det som att jag är tvungen att vara seriös i bloggen, att jag måste skriva exakt de där orden som gör att folk blir berörda men ibland känner jag också att jag bara vill skriva ord som egentligen inte har någon betydelse alls.

Men vad har betydelse? Betyder mina ord lika mycket som andras ord? Ständigt kommer det upp fler och fler frågor som jag vill veta svaren p å men som jag är för rädd för att ta reda på. Men jag har bestämt mig att inte tänka efter så mycket, att bara följa med strömmen och glädjas åt allt som är ljust just nu och att ta det mörka när det väl kommer, jag måste inte sitta och vänta på det, tro mig det kommer att komma.

En gång i tiden trodde jag aldrig att jag skulle sälja Prisen men det gjorde jag, jag sålde honom till en toppen tjej som jag vet kommer ta hand om mitt hjärta tills hon inte kan ha honom längre och förhoppningsvis kan ta jag ta hem honom då och låta honom bli den pensionär han förtjänar att bli då. Men när jag sålde honom trodde jag inte att jag skulle kunna ta mig till en ny häst men ack så fel jag hade, nu finns han där. När vi hämtade hem honom så var han inte mycket att se på, hovslagaren frågade första gången om han var en travare. Han var inte mycket att rida på heller och du visste aldrig vad han tänkte göra, kanske var det därför vi tog hem honom för att han just var så.

Sakta men säkert så började jag se den häst som verkligen fanns därinne. Han var som en liten pojke som ville så mycket men som inte visste vad han skulle göra av allt, bebisen behövde få växa upp i rätt tackt.
Imorgon ska jag och Lelle göra våran första tävling, vi ska visa att nu kan vi få bevisa att den häst jag hämtade hem inte finns längre, att den häst jag hämtade hem har växt upp och blivit en riktigt häst. Numera är Lelle den luft som jag andas, han är mitt allt, han räddar mig, mitt berg.

Taget från wikipedia "Mors dag är en högtid som uppmärksammar moderskapets mödor och glädjeämnen och firar minnet av ens moder, men är även en kommersiell högtid som i Sverige inträffar den sista söndagen i maj. Dagen är officiell flaggdag i Finland, men dock ej allmän flaggdag i Sverige, men flaggning är vanligt förekommande."

Så på söndag är det mors dag och jag är inte hemma hos min mamma :( Saknar henne faktiskt idag, hade velat krama om henne och berätta hur mycket jag tycker om henne och hur mycket jag uppskattar allt som hon gör. Men när jag kommer hem ska jag göra allt detta, berätta för henne hur mycket hon betyder för mig.

Men jag ska beställa en bukett åt mamsen.

Världen skapar oss som människor, det är inte vi själva, vem vet det kanske redan är bestämt hur vi skall vara som människor innan vi föds? Men vem är det då som bestämmer? Vem gör upp spelreglerna för livet, vem sitter på ordförande posten? Egentligen kan ingen svara på dessa frågor, vi kan bara gå igenom livet med dess funderingar, funderingar som inte får svar.

Dagligen pumpas vi med information från media, information som egentligen är helt oviktig för oss men som media tror vi är intresserad av. Som idag kunde vi läsa att Drottningen inte bär vigselringen och att Bruce Boxleitner var bakfull på inspelningarna för "Familjen Macahan". Men är det verkligen det som är viktigt eller måste media börja lätt för att vi människor ska orka läsa om det hemska som händer runt om i världen, all svält, alla morden som sker dagligen framför oss utan att vi ens tänker dem en tanke? Är det detta vi kallar för livet? Egentligen är det bara en svart plats på jorden där all ondska sker, en plats på jorden där vi ska tillbringa endast en kort stund för att sedan gå vidare och vart hamnar vi då? Eftersom världen innehåller så mycket ondska så är det väl fullt i helvetet, eller tar man in extra folk där? Har dem kösystem? Frågorna skulle kunna gå på och bli många men jag vet att ingen kan ge mig svaren på de otaliga frågorna som helt plöstligt bubblar upp i mitt huvud.

Sen den stora frågan, varför bloggar jag? Har jag en blogg för att kunna skriva ner alla tankar och funderinga som jag dagligen får och som jag inte kan tala om. Eller har jag bloggen för att en dag kunna påminna mig själv om livet jag levde då? Jag anser att en blogg ska vara till för tankar och funderingar, en plats där man kan dela med sig av sig själv, där jag kan få utbyte av ord eller närmare sagt där jag kan totalt ordspy.

Men till dagens stora fråga för mig...Är jag verkligen så snäll och underbar som Elin säger? Idag när jag red sa hon att jag hade vacker röst att jag var så snäll och att jag aldrig var dryg. Hon sa även idag att hon tyckte det var underbart när det bara var hon och jag. Tänk om hon visste mina mörka sidor? Tänk om hon visste att det inte är en elak katt som skapat alla de ärr som pryder mig kropp, att det i själv verket är jag själv som skurit mig, att jag många gånger har försökt gått den väg som Mirre fick gå...Den väg som leder till döden. Jag älskar Elin så mycket, hon är min lillasyster och hon betyder så mycket för mig men vad ska hon säga när hon blir äldre och förstår vilken mörk människa jag en gång varit, vilken mörk människa som fortfarande bor i mig, en människa som aldrig kommer försvinna. Snälla älskade Elin bli inte som mig!!!

Men vad händer när jorden slutar snurra, när allting blir svart...Får jag träffa dig då pappa? Får vi vara tillsammans då? Får vi skratta, får vi le? Tankarna och frågorna är många men nu ska jag sluta, sluta skriva ner alla de bokstäver som pryder den vita sidan. Slutar med en bild från hoppningen idag.

På lördag är det tävling för mig och Lelle, och det är Lelle's första tävling ska bli spännande och se hur han reagerar på det hela, han har ju aldrig sett ett dressyrstaket förr.
Idag tränade vi på att få honom avslappnad trots traktorn som brummade och vattnet nedanför åkern och stundvis fick jag honom riktigt fin, måste bara se till att jag själv är avslappnad.

 

 

Först och främst så har jag och Lelle hopptränat idag och tro det eller ej men till slut hoppade vi 90 (130). Först började vi lite smått med 50 och sen 70 men eftersom vi ska tävla på lördag måste vi ju träna på höjden vilken är 90 cm. När vi till slut kom mot hindret blev det en konversation mellan mig och Lelle vilken löd:
"Nej men Lelle vi hoppar inte, vi kommer för nära!"
"Håll käft morsan nu hoppar jag! WIIEEE!!!" Måste jag säga att Lelle hoppade minst 130cm istället för 90? Jag var en bra bit ovanför sadeln och tydligen var det vårt bästa språng på hela kvällen, hoppas det går skit på tävlingen för hästkusen hoppar mig ju ur sadeln för tusan.

Men som sagt vi kändes som ett idag på träningen och nu hoppas jag att det känns så fram tills på Lördag eller ja gärna efter det också men man vet aldrig med herr Lampard, han har sina dagar när han är helt veck i huvudet.
När vi kom ner till stallet börjar kvällsproceduren. Först ska allt av och det ska vara en morotsbit och det ska stretchas (stavning?) och sen ska det borstas och masseras. Men när nu allt det är klart skall det på med nattestrumpor och sen ska pyjamasen på. När allt detta är klart är Lelle nöjd och kan inta sin box om den nu är shettisfri vilket den typ aldrig är. När Lelle väl är i sin box vill han ha sin mat och den ska vara extra slaskig så han nästan kan dricka den, ju mindre han behöver anstränga sig desto bättre.

Nu ska denna trötta ryttare gå och sova för att orka med morgonproceduren.

 

Hur ser era kvällsprocedurer ut? Och täckar ni era hästar fortfarande?

 

 

 

 

From day to day and year to year
It's you that makes me whole
The pounding of your hooves
Sparks magic in my soul.

Who could match out joy?
None would be so bold
As we canter through the meadows
In a dance of ages old.

You were a gift from Heaven
On Earth you give me wings
And even Angel envy
The joy such freedom brings

We will travel the world over
And track the rainbow to it's end
We will find out pot of Gold
And continue 'round the bend.

Our Gold may come as trophies
Or ribbons flashing blue
But these things matter little
My Treasure lies in YOU.

Tänket att jag skulle göra en liten presentation av hästarna som finns i stallet.

Lampard
f: 2004
e:Quite Easy
u:Cashlyn Flight

"Pappan i denna lilla familj. Vill gärna ha hela sin flock samlad på samma plats och går någon iväg så springer han efter och vallar in den igen. När det kommer något läskigt så vill han helst att matte ska bära honom förbi och berätta att allt kommer bli bra igen och att han inte behöver vara rädd.


Pazienza
f: 2008
e: Don Primero
u: Pienza

"Mamman i familjen men kan även vara trotsig tonåring när hon vill det, hon fick ta rollen när mamma Pienza bestämde sig för att bli en pensionärsjävel på semester med sin nya man Polkow. Pazzi vill helst stå och bli dragen i öronen hela dagen. Hon följer helst med Lelle dit han går om han inte vallar henne dit. Hon är vänlig om man inte petar henne på fel ställe."

Phratello
f: 2010
e: Friendship
u: Pienza

"Lillebror i familjen. Frågar alla nya människor samma fråga "Ursäkta mig men har du sett min mamma? Jag är liksom sugen på en slurk. Han fick sig en chock när mamma flytta iväg med nye mannen som dem inte ens fått träffa. Som tur var så fanns storasyster som tar hand om lillebror."

Tule från Lingården
f:2005
e: Damit
u: Näsvallens My

"Familjens svarta får eller familjens äckliga farbror. Ständigt kåt och dryg och har en tendens till att dra ut ett femte ben som han gärna visar upp för resten av familjen."

Så en helt vanlig Svensson familj :)

Så nu är vi påväg hem från Sundsvall med pållen. Pazzi visade sig från sin bäst sida idag och var mycket duktiga än vissa andra. Vid mätningen och id-kontrolleringen hade hon svårt att stå stilla men sen fick hon gå en stund innan det var dags att gå in i ridhuset för löshoppninig och visningen.

Det som är "tråkigt" är att Pazzi just nu är i en växtperiod och hon är mkt högre i fram än i bak och det visade sig rejält under visningen men jag är nöjd med henne och hon fick 44p och 39p i löshoppningen så jag är mkt nöjd. Hon bråkade inget och hon jobbade på bra. Under ridprovet var hon jätteduktig och domaren tyckte hon var duktig.

Stina och hennes kompis Frida kom upp och tittade och det var jätteroligt att få krama om Stina, var ju ett tag sedan vi sågs. Men som sagt nu är vi påväg hemåt och det ligger en rosett på instrumentbrädan och hästen står lugnt i transporten så nu är det bara att åka hem och fixa stallet och tömköra min Biff och ge honom lite kärlek...Och ja just ja plugga dressyrprogram eftersom jag nästa helg ska till Näske och tävla.

Skriver mer sen och lägger ut en liten film kanske?!

Tjing tjing

Vanligtvis skulle man kalla detta för facerape men icke sa nicke, här kör vi det på riktigt! Just nu ligger jag och Linda i samma säng och bloggar och Linda har fått för sig att Wilma hela kvällen har klämt och känt på henne men jag tror bara att Wilmla är lite nyfiken på Linda.

Nu ska vi sova för att orka upp imorgonbitti tjing tjing på er!

Imorgon far vi till Sundsvall på 3årstest, måste bara komma ihåg allt.